torsdag 7 mars 2024

Närapå obeskrivligt

 Hur berättar man något som man knappt ens tror att man ska få uppleva? Ändå har jag fått uppleva ett restaurangbesök som bara finns på film eller i böcker. Jag har ätit på Noma. Knappt så jag tror det...

Det hela började med en fråga på en meddelandechat: Hallå där! Vad sägs om att försöka få bord på Noma innan de stänger 2024? Är det ens möjligt? Så började en jakt på bord...



 

En småregnig kväll i mitten på januari var det dags, 6st förväntansfulla vänner på promenad mot en av världens mest kända restauranger. Jösses, nu var det verklighet. Vad ska man ens förvänta sig? Jag tänkte i alla fall att det bästa vore att ha ett helt öppet sinne, inte ha några förutfattade idéer om vad som går att äta och ha roligt. Mitt löfte till mig själv var att våga smaka på allt och det höll jag. Och även om en del av det som ställdes fram inte finns på önskelistan om att äta igen så är jag glad att jag faktiskt försökte.

Både mat och dekorationer hade tema sjö/hav. Stämningen var avspänd och personal och service var perfekt. De svarade på alla våra frågor och var precis lagom närvarande för att berätta om mat och dryck utan att det kändes påträngande eller att man kände sig bortglömd mellan alla små rätter.

Några av rätterna hade väldigt iögonfallande uppläggning

(haha... ja, det är ett öga bland rommen bakom fiskhuvudet)

       
(och här åt man inte växtbollen under fisken)

Jag har jättesvårt att välja en favoriträtt bland allt som serverades men varken fisktunga eller fiskkind hör dit. Kul att ha provat dock, och det var inte smakerna som var problemet utan mer konsistens och textur. 

Den hör musslan var inlindad i tunnskivad gulbeta men var på något vis fräsch som äpple. Alldeles utsökt. Eye-pie från bilden högre upp var en helt fantastisk upplevelse i smaker, så många upplevelser i samma tugga att det inte går att beskriva...

Soppan var sensationell; len, krispig och full av små överraskningar i smakväg .


Två av efterrätterna. Den översta är en glass, vilket konstverk! Den undre åt man inte skalet på men utsökt även den.

Det serverades så mycket mera men jag får lite slut på superlativen.  Det är svårt att beskriva en sån här upplevelse utan att upprepa sig alldeles för mycket och bilderna gör väl inte riktigt rättvisa till upplevelsen. Vi fick avsluta i en lounge med ett par drinkar, en perfekt avslutning på en perfekt kväll med perfekt sällskap. 

Så... var det värt det? Vill jag göra om det? Bra frågor, jag smälter fortfarande den här upplevelsen...





tisdag 26 september 2023

Annars då?

 

God morgon!

Är i San Francisco för lite transfer så att säga. Det är dags att åka hem och jag funderar över den uteblivna semestern. Eller ja, lite semester har det varit. Men en annorlunda en kan man väl påstå. 

Ni som läser det jag skriver här vet ju om allergireaktionen som knockade mig strax efter ankomst till det stora landet "over here". Det tog ett par dagar innan utslagen var helt borta. Nåväl, nu kunde semestern börja! Jag hade mitt första bokade träningspass på torsdagsmorgonen och därefter for vi till Outlet för att shoppa lite. Åkte dock därifrån tomhänta. Måste varit en first...

Vi åt middag med vänner, promenerade i sensommarvarma kvällen och det kändes riktigt som semester. Dagen efter åkte vi istället till en galleria i Bellevue för att se på utbudet där. Det blev napp så här shoppades det. Och lunchades.


På kvällen åkte vi in till Seattle för lite finkultur. Symfoniorkestern spelade till olika datorspel som visades på skärmen. Det var jättebra men vi lämnade i pausen för klockan sprang iväg och brorsan skulle ju delta i Spartanrace dagen efter.

Och Spartan blev det hela helgen. Så roligt! Men jag överansträngde ett korsband i vänsterbenet så på söndagen när vi skulle gå och äta den välförtjänta pizzan kunde jag knappt gå. SMÄRTA alltså. Varje steg var som en kniv in i knäet tillsammans med naglar mot en griffeltavla. 

Ispåsar för lindring... 

Dagen efter var det träning igen och jag fick lite tips på behandling att upprepa lunch, kväll och morgon. Som lite extra plåster hade vi hundbesök resten av dagen

Han fick ta med sin tillfälliga förare på en mycket långsam promenad. Vi var trötta båda två efteråt...

Det blev tisdag och träning igen. Knäet kändes bättre men brorsan kände sig hängig. Hosta men ingen feber. Jag hade en mycket välbehövlig massage efter lunch. Och bastubad. Alla ömma muskler skrek av lycka. Vi var ute och käkade med hundens ägare på kvällen. Mycket trevligt.

Nästa dag kände sig bror sämre så jag tog förmiddagspromenad själv och på kvällen åkte jag till Bellevue för att hämta det inhandlade som skulle ändras lite. Och för att äta middag med vänner.

Massor med god indisk mat. Mycket skratt och lite planer inför kommande helg.

Meeen.... det verkar alltid finnas ett men. Torsdag morgon vaknar jag och känner mig hemsk. Det är tvärstopp i näsan och den är säkert minst lika bred som hela ansiktet. Ingen träning idag inte. Men då brorsan ändå känner sig lite bättre så går det ju att hoppas på ett kort förlopp. Allteftersom dagen går blir jag sämre. Näsan börjar rinna lite och jag är hurken. Huvudvärk också.

Kära bror tar en promenad och förser sin ynkliga syster med näsdukar och glass. Vi videochattar med vännerna vi ska tillbringa helgen med och bestämmer att bara jag inte är sämre så syns vi efter lunch följande dag. Jag har ju en hel natt att sova mig frisk på. Men det blev inte mycket sova..

 Så fort jag lade huvudet på kudden höll det på att sprängas av trycket bakom näsan, det blev till att sitt-ligga i soffan istället. När morgonen kom var jag allt annat än pigg. Efter en massa diskuterande blev det så att brorsan åkte iväg med vännerna efter lunch så att jag fick vara ifred med min feber och snuva. Nu började jag hosta också. Och hostan liksom smakade bekant

Det här var ju inte vad jag önskade mig av semestern. Men kära bror hade laddat frysen med glass och köksbänken med burksoppa innan han åkte. Jag låg på soffan och tittade på film och småsov om vart annat till han kom hem igen på lördag eftermiddag. Det var ändå skönt att få vara ensam med sin snoriga näsa och trötta lekamen. Söndagen var något bättre. Ingen feber längre men flåsig och andfådd. Det blir spännande att se hur efterverkningarna blir den här gången.

Måndag är det ingen återvändo. Flyget går till San Francisco för vidare färd hemåt på tisdagen. Vi tar svängen förbi en bättre hamburgerkedja på väg till flygplatsen. Smakar som vanligt alldeles utmärkt. Det är lite stökigt på SEA-TAC den här dagen. Det tar typ forever att komma igenom säkerhetskontrollen. Eller i alla fall sina modiga 40 minuter.

Vi sätter oss vid gaten och väntar, vi är i god tid som vanligt. Efter en stund börjar jag hosta och känner att jag måste röra på mig för att få slut på det. Går mot toaletten och tänker att jag kan snyta mig, det brukar av någon anledning hjälpa... Väl inne på toan får jag världens magknip så det är bara att hitta ett ledigt bås. Messar brorsan så han inte tror att jag irrat vilse. Och för att få veta hur länge det är till boarding, det kan ju ta en stund. Aaaaj

Ser mig i spegeln när jag tvättar händerna; halsen är illröd. Drar lite i jumperns halslinning; illröd en bit ner där med. Sååååå..... igen?? På riktigt?!?! Efter en stund kommer frossan krypandes. Varvas med att skinnet känns som att det ska brinna upp. Det börjar klia.

Vad jag vet är mina Betapred-piller slut. De hade ändå legat i den incheckade väskan... Så vad har jag ätit den här gången?? Efter lite sökande på internet hittar brorsan information om att hamburgerkedjan friterar sina pommes i (hör och häpna) sojabönsolja!! What!! Att de törs använda en sådan allergen utan att skriva det tydligt på menyn? Jag slutar nog aldrig att förvånas över något längre. 

Det är i alla fall det enda vi kan hitta att jag har reagerat på. Typ heeeela kroppen ser ut som en blandning av nässelutslag och kokt kräfta. Till och med öronen. Ska man skratta eller gråta? Som tur är verkar inte den här allergin sätta sig på luftrören ändå. Tröst i eländet. Och jag hittade några Betapred i necessären nu på morgonen. 

Och solen börjar bryta igenom det tjocka, låga molntäcket som ligger över stan. Så ikväll går flyget hem.

Så det blev inte lika mycket shoppat som jag hade tänkt mig. Det där andra varvet till outleten uteblev. Det blev heller ingen tur till Seattle för souvenir och vykortsshopping. Det var allt en del som uteblev den här resan kan man säga. 

Så... Krya på mig och vi ses







måndag 18 september 2023

AROO!


 Ganska tidig lördagsmorgon ger vi oss iväg. Det är dags för Spartan-helg här i Seattle. Dimman låg tät när vi rullade in på området men den lättade tills det var dags för start.


Första dagen är bara långa lopp så där får brorsan klara sig själv ute i spåret medan jag hejar på där hindren är inom synhåll. Jag handarbetade och traskade runt bland folk ett par timmar och sen var han i mål. Bra jobbat!!
Efter race har man förtjänat kaloriintag. Burgare och bärs.. jag antar att det är tillräckligt hårt jobb att vara supporter på plats för jag fick hänga på.

Det blev söndag morgon och nu var det dags för mig att vara med. Ingen dimma men mulet, lite småkallt att invänta start. Men det tog inte många meter av uppförsbacke i lös dammig jord innan kylan var bortglömd. Uppför, uppför, uppför... och dammigt som tusan. Rätt vad det var dök det upp ett plank att kravla över sen fortsatte uppförsbacken i dammet. Meeen... går det uppför måste det så småningom gå utför. 

Dra saker, bära saker, klättra på saker, klättra över saker och kräla under saker. Och lera..

Jag hade dagen före stått och tittat på flera som närapå stöp raklånga här så jag visste på ett ungefär vart jag inte skulle gå. Kom över utan missöden men med dyblöta fötter. Drygt halva vägen kvar...

Nu var det inte så mycket backe längre men desto stökigare hinder på vägen. Jag provade de flesta, tog mig över en del och misslyckades med andra. Vi kom i mål i alla fall. Trött men inte lika trött som befarat. Skitig, törstig och hungrig...

Brorsan gav sig ut på en runda till och jag vallade runt mig själv i sakta mak på området, det gäller ju att inte stelna till. Lön för mödan blev det i alla fall. Tshirt och medalj vid målgång

Och efter storsanering hemma i duschen blev det kaloriintag som var väldigt välbehövligt. Sällan har jag väl plats för efterrätt efter en hel pizza?? Och kyparen föreslog att man skulle dela en pizza på två eftersom de var så stora (hahaha)


Nöjd med dagen

AROO!!






torsdag 14 september 2023

Resa

Så blev det dags att ta sig över atlanten igen. Inte samma glassiga bekvämlighet som förra trippen men tillräckligt för att överleva 11 timmar i ett begränsat utrymme. Men först fick jag ta mig till Stockholm via tåg.
Jag kom tidigt till stationen så det blev lagom att ta en frukost nr 2 på kaffehaket där. Passade på att måla naglarna också.. Det är ju ändå semester. När kaffet var urdrucket sneglade jag på klockan och funderade på om jag skulle sitta i solskenet på perrongen istället. Men nej, det hade kommit ett meddelande om att tåget var försenat, ingen ytterligare info. Jag tänker att det är tur att jag inte reser med små marginaler. 
Nu kom vi ändå iväg bara 20minuter sena. Inte så himla illa. Trycker in väskan i bagageutrymmet och slår mig ner. Det tuffar på men vi blir alltmer försenade ju längre resan tar oss. Drygt en timme efter beräknad ankomst kliver jag av tåget och traskar till hotellet.

Snällt nog hade de uppgraderat mig till ett lite större rum med fler faciliteter. Tack så mycket.

Jag passade på att uträtta lite ärenden innan jag hade middagsdejt med en vän. God mat, mycket prat, kaffe på det och en promenad i sensommarkvällen. Härligt.

Somnade gott men bara några timmar senare påkallade larmet att det var dags att kliva upp. Dusch och frukost och stuva runt i väskan och handbagaget så allt är på rätt plats innan man når flygplatsen. Checkar in, tar en sväng i taxfree och traskar till loungen. Jag är i alldeles för god tid så det hinner bli en del kaffe och lite att äta innan första flyget. Ett litet skutt ner till Köpenhamn för att byta till det större planet.
Personalen var lite lagom virriga och vi kom iväg något sena. Lyckligtvis hade jag en trevlig sätesgranne och resan var helt okej. Den vanliga träsmaken kom krypande med ca två timmar kvar till landning, men så är det alltid.

Väl på marken var det nog den smidigaste passkontrollen någonsin. Vi landade vid en gate väldigt nära så knappt någon gångväg alls. Väl inne vid immigration var det i stort sett ingen kö, 5 minuter på sin höjd.
Jag tittade in i ögonkameran och kontrollanten frågade hur länge jag skulle stanna? Två veckor svarar jag. Jaha-jaha... jobb eller nöje? Nöje såklart, jag har semester. Okej-okej.. men du var ju här för ungefär 6 månader sedan? Javisst, jag firade min 50-års dag. Jag förstår.. Välkommen!!

Och vips var jag igenom och fick _vänta_ på väskorna. DET har aldrig hänt förr.
Jag traskar genom dörrarna och där på andra sidan står kära bror och viftar med armarna. Tjoho!! Framme!!

Tar en taxi till hotellet och det är dags för mat. Burgare och bärs. Det slinker ner utan att göra det minsta ont. Med det avklarat är det dags att duscha av sig resdammet och däcka. Ett drygt dygn vaken sätter sina spår.

Men ack och ve!! 2,5 timmar senare vaknar jag med lätt magknip. Bara att gå upp. Mycket stillasittande kan ju sätta sina spår tänker jag. Väl på toa tycker jag att det kliar hemskt på benen. Och det blir värre... det kliar lite på ryggen också. Och varmt är skinnet. Jag tar en sval dusch och när jag torkat mig ser jag i spegeln vad kliandet beror på. 



Nässelfeber delux!! Till och med på armarna och troligen i hårbotten också. Tidigare har jag bara haft från knäna upp till armhålorna. Och jäklar vilken frossa!
Jag sväljer en näve Betapred och lägger mig och hackar tänder tills jag lyckas somna om. Får gå upp igen några timmar senare och svälja en ny näve piller. Samma frossa och hacka tänder medans skinnet brinner igen. Somnar i alla fall om. Troligen var det osten på burgaren som inte var riktig ost. Frågan är ställd och svar inväntas. Det kan ju liksom vara bra att veta vad som framkallat en sådan reaktion.


Nästa morgon är utslagen kvar men mildare och utan klåda. Vi åker till flygplatsen och äter frukast innan avgång till Seattle.
Framme på riktigt!

Kram




fredag 31 mars 2023

Slut för den här gången

 

Här sitter jag i "Airportland" och tänker på hur bra jag har haft det på min semester. Hur mycket jag har upplevt på så kort tid som det blev den här resan. Alla goda vänner som jag skrattat med, alla konstiga människor som jag sett på mina promenader, all härlig träningsvärk som mina muskler fått uppleva...

Jag antar att jag får genomgå någon sorts detox-program när jag kommer hem.. socker, alkohol, mat... bara kyckling och broccoli och vatten (haha). Nåja, lite mer återhållsamhet med det mesta så reder det sig nog. Tveksamt dock om jag kommer i arbetsbyxorna efter gårdagens besök på Cheese Cake Factory


Eftersom flyget hem går hiskeligt sent så har dagen ägnats åt promenad utmed kajen i San Francisco. Soligt och behaglig temperatur. Inget mer shoppa eftersom väskorna var tunga nog som de var, så bara traska omkring och röra på benen, det ska sittas mycket still nu ett tag. 


Den vanliga hemreseångesten har infunnit sig. Jag vill gärna stanna men samtidigt längtar jag ju efter lilla Signe.. Och det är ändå ganska skönt med vardag så att jag kan komma tillbaka och ha semester igen.

Kram


onsdag 29 mars 2023

Mer av allt

 

När jag besöker Seattle brukar det alltid bli en inbjudan till middag hemma hos ett par vänner, så även denna gång. Min kära bror tyckte också att det var på sin plats med en flaska lyx, det är tydligen inte varje år man fyller 50.. Oh, det smakade bra! Vi avnjöt god dryck och god mat och eftersom det var våffeldagen i Sverige blev det våfflor till efterrätt

Mums. Det var länge sedan jag åt våfflor, inget jag tar mig tid till hemma. 


Dagen efter var det ett nytt besök på spa-anläggningen. Den gamla kroppen skulle få massage. Jag började med bastu så kroppen blir så där härligt varm och avslappnad och som alltid efter ett besök hos den här massagedamen kände jag mig ett par centimeter längre när hon var klar. Så lyxigt!

Det blev ytterligare ett par besök på brorsans gym så alla muskler typ känner att de lever. Men träningsvärk är skön värk och efter ett hårt träningspass blir i alla fall jag fylld av endorfiner och mår förträffligt även om jag måste stöna lite när musklerna skriker.

Såklart gjorde jag ett besök på stan i Seattle också. Jag hade sällskap på bussen av en hårboll som kikade på mig med jämna mellanrum. Den dar utrustad med ett praktiskt handtag på ryggen så husse smidigt kunde stoppa ner den i cykelkorgen.

Kaffe och kaka med härlig utsikt i solen och sedan lite shopping. Jag mötte upp brorsan för lunch och sedan tog vi långpromenad. Allt som allt traskade jag ihop dryga 24000 steg så jag antar att jag förtjänade Movie Night med popcorn

Jag är nog ändå mest förtjust i vanligt salt...


Sista kvällen drack vi roliga drinkar och gick till ett ställe med indisk mat på ett modernt sätt. Alltså inga stora skålar med mat för alla att dela utan många små saker på egen tallrik. Gott var det




Så var det det där med att packa också... mitt sedan många år trogna sällskap på resor har förtjänat pension. Den har fått rymma det mesta och mer än möjligt emellanåt. Som ett litet svart hål typ; ju mer jag stoppat i desto mer plats har det funnits. Nåja, kanske att överdriva men en lika bra väska kommer jag nog aldrig att få. Jag ägnade en riktigt lång stund i väskaffären för att försöka finna en värdig efterträdare... jag öppnade, stängde och drog runt på olika väskor innan jag till slut kom fram till en som åtminstone kom i närheten. Den visade sig ha samma magiska egenskap som sin företrädare så när väskan var fylld kunde jag knappt lyfta den... men med lite omstuvning fick jag ner vikten till rimliga 23kg.

Bara att börja hemfärden... idag flyger vi till San Francisco









torsdag 23 mars 2023

All the fun

 

Är sedan ett par dagar i Seattle. Eller närmare bestämt Redmond. Vädret har varit strålande och även om nätterna är kyliga så har temperaturen dagtid varit så man slipper jacka, det har hjälpt med strålande sol.

Vanan trogen blir det en del träning på min semester, det kan ju inte räcka med att springa ett nästan 10k-lopp EN dag... Så i tisdags tränade brorsan och jag tillsammans för hans pt och igår hade jag ett eget pass för henne. Så roligt! På slutet av det passet kunde jag knappt lyfta armarna längre för alla muskler runt axlarna bara vibrerade. Så vad är bästa medicinen mot det?? Jo men man bokar väl ett nytt träningspass morgonen efter med sin pt-vän i hennes garage/gym. Awesome times!

I morgon blir det nog en liten joggingrunda. Bäst att passa på när tid finns :)

Men livet är inte bara träning, jag har ju semester och firar att jag har uppnått "vintage-ålder".. så i tisdags hade jag en bokad tid för ansiktsbehandling, det är bara ren lyx. Inte bara att få behandlingen utan man har också tillgång till allt härligt i SPA-delen. Den här gången testade jag ångbastun. Det kommer jag att göra fler gånger om tillfälle ges! Så skönt..

Dessutom får man linda in sig i dessa supermysiga badrockar, strosa runt och sippa på te eller vatten och bara tänka på sig själv. Well needed.

Igår efter intagen lunch passade jag på att låna bilen och köra till Bellevue. Vädret var helt fantastiskt med strålande sol så en tur till Botaniska Trädgården och titta på blommor, sniffa på alla härliga dofter och lyssna på fågelkvitter var helt underbart. Vid sidan av protokollet kan jag berätta att grodorna hade en hektisk dag... ;)


Jag kände efter i trädet och kan konstatera att detta inte är Pippis sockerdricka-träd...

Efter avnjuten trädgård svängde jag in till en galleria för att göra slut på ett presentkort på LUSH, lyckades inte helt men var ändå på bra humör och unnade mig en glass i solskenet. Livet!

På kvällarna har vi tagit lagom långa promenader till olika matställen och sedan tittat ikapp på "Rings Of Power", en tv-serie jag såg de första avsnitten av sist jag hälsade på här borta.